Idag vaknade jag, och jag var glad att jag hade sovit så pass "länge", för då skulle jag inte behöva sitta uppe och ha tråkigt ensam aaalltför länge, även om jag skulle bli det tills efter 17-tiden då mams och paps ska komma hem. Men, då när man vaknar med ett piss-väder, smittar det av sig till mitt humör och jag blir bara.. typ, sur? Irriterad, och som bilden förklarade i förra inlägget, besviken. På allt, och lite till! Det finns inte ens ord som kan förklara riktigt, och jag känner att jag inte vill gå in på detaljer riktigt här, men måste endå få skriva av mig. Så, en varning nu, detta lär bli ett helt onödigt inlägg för er som inte bryr er, så fortsätt inte att läsa om det vore så.. måste bara få skriva lite känner jag..

Jag vill jobba! Vill till mitt jobb och bli lite svettig. Då hamnar jag i helt andra tankar, tänker på det jag ska och behöver göra, inte på massa annat onödigt tänkande, som invaderar min skalle just nu. Det är så skönt ibland att bara vara i köket själv, ta hand om disk, lägga upp grönsaker, servera gästerna så de har vad de behöver och önskar. Bara för att låsa ute tankar som inte bör vara i min skalle. Det är SKÖNT! Och med det jag nyss sa, jag menar, att när jag är hemma bara sitter helt ensam, så tänker jag för mycket. På allt mellan himmel och gjord. Inget dåligt med det kanske, för jag tänker inga dåliga saker, men jag tänker För Mycket. Allting bara surrar, och det slutar med att jag bara tycker synd om mig själv? Så där kommer det negativa in i bilden. Jag är precis som min hund Vissla, ett sällskapsdjur. Det är vad jag är! Jag har så svårt att vara ensam, även ifall jag oftast väljer att vara det, bara för att jag är så otroligt lat. Usch vad jag önskar att man bara kunde ändra på sig själv. Att dels inte vara så beroende utav sällskap, jag menar, jag ska kunna sitta ensam hemma utan att ångest ska komma. Dels också att jag måste lära mig att ta för mig mer, lite mer att, inte vara så fucking jävla dålig för att höra av mig till mina vänner, som jag annars bara glider isär.

ÅH VAD JAG ÄR SÄMST!
Haha, nu tycker jag synd om mig själv igen ;-)

Så, sorry för kanske långt och helt onödigt inlägg.
Var, som sagt, bara tvungen att få skriva av mig lite.
Skulle nog kunna fortsätta detta hur långt som helst, men jag orkar inte just nu. Kanske att jag lägger till senare, när jag känner att jag måste skriva mer, haha!

bild lånad från shandy.blogg.se bara för att den är fin