Hej bloggen!

2 dagar tog det för mig att få upp datorn på "sin plats", som nu egentligen består av ett litet sidobord, och älsklingens dator-kartong. Tangentbordet har jag för tillfället i mitt knä, men äsch, det funkar det också. Vi har inte så mycket att röra oss om innan vi har kommit iväg till IKEA för att köpa oss ett datorbord. Men men.

I torsdags började alltså flytten. Elina med familj var hos oss, och Niclas hade hit en kompis, så vi hade lite extra hjälp till flyttlasset. Vi tog nästan alla kartonger, och alla möbler förutom min bokhylla och sängen. På fredagsmorgonen flyttade vi alltså det sista, och kom iordning ganska fort. Klart att vi inte är helt inne, det står ju fortfarande kartonger lite här och där, men det är absolut inte mycket kvar. Det har blivit så fint så!

Hur det känns då?
Jag säger såhär. Innan vi ens hade fått en lägenhet så tänkte jag "ÅÅÅÅH JAG VILL FLYTTA NUUUU, F*N VAD SKÖÖNT DET SKULLE VARAAAAA" , ungefär. Nu efteråt, är det typ motsatsen. Eller alltså, visst kan det vara skönt att veta att man får göra vad man vill utan att någon kan säga till en(förutom niclas dåra, haha), men endå. Jag har saknat, och gör fortfarande, mina föräldrar så oerhört mycket. Jag ringde för drygt en timme sedan och grät i telefon för att prata med dem båda. Det känns så konstigt att vara utan dem, och när de säger att de känner likadant gör inte saken bättre. Men, som alla säger och jag säger själv, de är ju inte borta från mig. Vi bor i samma stad, knappt en kilometer ifrån varandra. MEN ENDÅ!

Men, nu är vi här. Det kommer bli bättre när vi har kommit mer iordning, när jag har fått kanske en hobby eller något att göra om dagarna. Nu när vi inte alls har allt framme känns allt så konstigt.



Men men, nu ska jag ta något att dricka och sätta mig med Niclas framför hans dator när han håller på och gör musik. :) Skriver senare..